Glittertänk, mitt eget ord på mitt arbetssätt. Jag har ju sagt att jag lätt hade kunnat leva i en musikal och det stämmer så sjukt bra.
Glitter kommer när man berättar om något man stenhårt tror på, när man motiverar eller håller en klass. Med kroppsspråk och ord kan man förmedla rätta känslan och det gäller att gå all in varje gång.
Jag tror att jag lärde mig mycket när jag höll på med hundar och hästar. Min väninna och förebild gjorde allt inom horsemanship och sitt eget. Hon fick mig att förstå vikten av en rak och sann kommunikation. Sådant har alltid intresserat mig och jag tror att man med rätt tankesätt och bra kommunikation kan nå hur långt som helst.
Allt handlar ju om vad du vill förmedla. På en dansklass vill du att stämningen ska vara show, ofta mycket leenden och lycka men ibland lite argt och avreagerande också. Ibland är vi livsfarliga och faktum är att om du inte känner dig som en blodtörstig, sexig kannibal när du ska vara det så missar du toppen av känslan. 
(De som testar mitt pass fattar det där )
Och du, GLÖM allt vad Jantelagen är.
Det slog mig nyss, snart drar allt jag jobbat hårt för igång. Så sjukt spännande! Så sjukt härligt med all dans och träning… myser…stenhårt.
Lunch idag blev 1½ laxbit kokad i kryddor. Enkelt, gott och nyttigt. Till det serverade jag en kvargblandning med vitlöksbitar och lite vanlig allroundkrydda i. Hackade färsk sallad och majs i blandningen också. (Gissa om raparna luktade vitlök liksom). Inget pussmaterial idag inte
Nu lagar jag vanlig köttgryta och potatis. Vilket jag brukar sleva i mig också men inte idag då kroppen ryter ifrån vid tanke på potatis och gryta. SÅ, till mig blir det kvällsmål special.
Kokt ägg, lite sill och till detta tar jag kokta Mungbönor. (La dem i blöt i morse i vanlig plastbytta och slängde i kastrull nu vid middagslagning. HUR enkelt som helst).
Gjorde ganska mycket bönor och av det som är kvar tänker jag steka biffar av och ha med i lunchlådan. Blanda i ett rått ägg, lite lök och stek ihop.
Jag läser inte så många bloggar. Sedan är jag en periodare när det gäller bloggar också så jag följer ingen slaviskt. Skulle väl vara darlings då för han är klok i både verklighet och text (sen är man ju med ibland också och det är ju ungefär samma fenomen som att googla sig själv, det väcker en del nyfikenhet).
Just nu är jag på väg in i en period där jag gillar att läsa om folk som säger vad de tycker och that´s it. Skönhetsfixering och ideal som är omöjliga att följa är ju något man vill spotta på och det gör bland annat Lady Dahmer. Så där härligt jag-säger-det-som-faller-mig-i-tanken-och-tycker-att-vissa-tankesätt-är-superskit-blogg har hon. Modig som få och skrattar olykskorpar i ansiktet. Jag kommer på mig själv med att sitta och råskratta då hon ibland spyr galla över snedvridna tankar och är inte rädd för att använda fula ord i sina målande beskrivningar. Hon är helt enkelt ganska befriande.
Jag uppfyller säkert olika krav som hon inte alls gillar men jag är en fegis. Jo, det ÄR jag. Jag sminkar mig för jag har ljusa ögonfransar och inte tycker att jag är fin utan, jag vill ha en vältrimmad kropp (dock kanske inte för att ANDRA ska vara nöjd med mig utan mer för min egen skull och för att det är så sjukt härligt att ha en stark och energifylld kropp). Se, försvar?? Man KAN ju faktiskt ha ett eget liv och skita i vad andra tycker om det, eller hur?
Men är det verkligen så viktigt att uppfylla andras förväntningar?
Jag brottas nog mest med mina egna förväntningar på mig själv. För ibland kan jag vara riktigt jäkla jobbig. Ser jag något jag vill kunna så vill jag kunna det i stjärnstatus! Inga mellanting och det kanske är bra? Fast i normala värderingar då. Jag var ju en sådan där som verkligen ville vara fröken perfekt och det tog mig ner i ett djup som var mindre trevligt om man säger så.
Det är därför det är så viktigt att säga från, att säga sina värderingar för gissa vad. Enligt min erfarenhet så är det egentligen väldigt få människor som VILL vara miss och mer perfekt. De önskar snarare att de bara kunde pusta ut och vara sig själva.
DÄRFÖR ska riktiga människor synas. MYCKET.
Eller, förmiddagsträning i alla fall. 9.30 har jag träningsdejt med en kompis och vi ska ge oss ut på en av mina effektiva PowerWalks och snacka motivation. Solen må inte skina idag men stormen som varit i några dagar har lugnat sig tack och lov. Blåst är bland det jobbigaste när man är ute tycker jag i alla fall.
”Ny dag, går upp och gör succé! Mitt nya måtto”
Min senaste FB-uppdatering. Fake it untill you make it säger de. Min kropp längtar efter en helsund kost och regelbunden träning. Den, kroppen mår inte bra just nu. Magkatarr, trötthet och maktlöshet inför beslut och planer. MEN, nu gäller det för mig att ta kontroll och stötta upp den i stående och visa vägen mot just… SUCCÉ! Man fixar vad som helst.
Så, bloggen blir en härlig träningsblogg igen, lite mig och lite galen. Ordningen återställs helt enkelt. Tjat, gnäll och sådant tar bara bort det fina i livet. Klart att man måste öppna sig men när man gjort det så gäller det att göra något åt det som känns galet också.
Jag har gnällt för mycket känner jag. I vissa delar av tillvaron känns det nu lite väl ”gnällförstört”. Ja, men ni vet. För mycket gnäll gör faktiskt hela personen nere. En sådan person vill jag inte vara, inte alls… jag drunknar då. Barnen, me myself and I är det som gäller helhjärtat nu! Let´s go for it!
Man kan inte leva på gamla meriter och framförallt inte alls när det gäller träning. Nu gäller det att hitta tillbaka formen jag så envetet skaffade mig innan denna sjukt händelsefulla vår. Jag startar idag ett tvåveckors-projekt där mat och träning är i fokus. Jag har smygstartat lugnt och fint så det är dags att lägga in resultat-växeln nu.
Med resultat menar jag ju så klart mer kondition, starkare och friskare… (kroppsfigur kommer ALLTID på köpet när det gäller sådant så jag brukar aldrig mäta i vikt eller måttband).
Just denna grej jag kör nu är en tvåveckors-period just för att komma tillbaka i gamla vanor. Jag är en sådan där person som måste ha regler och MASSOR med envetenhet när det gäller att bryta dåliga vanor och perioder. För vissa fungerar mjukstart och inte så skarpa regler och för andra så måste piskan fram för att slungas tillbaka till den härliga livsstil som finns. Vad är din väg?
Jag brukar säga att jag skulle behöva en SVINHÅRD PT för att få mig i högre nivå. Nu finns det ju inte möjlighet till att hyra in starka, känslokalla och karaktärsfasta supermänniskan. Tur för mig att jag är riktigt ruskigt enveten och läskigt målmedveten. Jag får helt enkelt bli min egen stränga PT ett tag framöver 
u.
Det är konstigt det där. Hur mycket det än är i skallen, hur pollenallergisk jag än är och hur trött jag än är så är lösningen ett alldeles färskt söndagspass.
Detta var näst sista på det stället jag har nu och det är med lite tårar i ögonen jag tänker på det. Dock har jag finfina deltagare som bett om mer och vad säger man? KLART man försöker fixa det liksom!
Så i veckan blir det att ragga möjligheter och nästa söndag kommer det att bli en sjukt kul avslutning. Det är en speciell timma vi ska leverera och alla är välkomna att testa.
Just nu är jag SÅ galet trött! Det är som om någon bakat in sömnpiller i köttbullarna som slank ner förut…
Min mage har varit min värsta fiende i några dagar nu och ja, jag har inte skött maten vidare bra det sista heller om jag ska vara ärlig. Många faktorer spelar in men nu har jag bestämt mig för att det INTE är någon ursäkt alls. Nu tar jag piskan fram och blir min egen PT och kostexpert (nåja). Att vilja ha en superkropp och leva efter att ha det är inte samma sak. NyaFriskaTag!
Väntan gör mig helt sjuk i huvudet. På riktigt alltså, okej, inte sinnessjuk kanske men lite så där lagom rastlöst knäpp. Trodde att ett svar skulle komma denna veckan och när det på fredagen bestäms att det ska kollas upp på måndag/tisdag i stället så känner man bara:
”Måtte satans makter ta ditt fredagsmys och sätta folie på din toaring!!”
Sen lugnar man sig, tar tillbaka det och fjäskar i tankarna så att svaret ska bli som man vill. VÄNTA suger! Även jag får sansa mig ibland… suck… hoppas att det blir bra i alla fall.
Nu skickade jag nyss ett milslångt sms till Linn för att väcka henne lite diskret. Ja men ringer man är det så uppenbart liksom. Man kan säga – OJ sov du? Förlåt! Sen låta så där chockad och skamsen. Sms är lindrigare dock, då kan personen i fråga bli lite sur men är alldeles för trött för att svara och då går ilskan över. I telefonen blir det mer snabb reaktion och då kan man få en avhyvling utan dess like i stället. Än har hon inte svarat, kanske får ringa i alla fall då?
Man förstår ju ganska tydligt vem som är offret här liksom… ja, får ringa…
Inspirerad av Vera så skriver jag också ett inlägg om laster. Människor brukar anta att jag ALDRIG äter något onyttigt eftersom att jag jobbar och älskar träning. Ack så fler man kan tro.
Men som hon också skriver så undrar jag verkligen om dessa ”laster” ska klassas som erkännanden, som fel, som olagliga synder?
1: Energidricka. Okej, detta är faktiskt en last för det är farligt. Jag häller inte i mig flera liter om dagen men jag är såpass beroende att jag inte kan gå in i en affär utan att komma ut med en. Celsius har jag dragit ner drastiskt på (en fiskan efter beröm mitt i allt elände).
2: Sportlunch. Denna ljuvliga lilla chokladbit som ropar mitt namn så lockande. Hade jag inte gått och sett ut som om jag fått ett hagelskott i ansiktet varje gång jag ätit den, så hade den varit ett stadigt och dagligt mellanmål(lunch) i min bok. Ohh, freaking ljuvliga choklad.
3: Skräpmat. HUR gott jag än kan må, hur bra jag än sköter kosten och hur mätt, nöjd och belåten jag än må vara så finns det en grej som alltid kan slinka ner. En cheesburgare på MC. Denna ihopsmällda, glansiga lilla slibbiga hamburgare som egentligen är allt annat än aptitlig har för alltid en plats i mitt mathjärta. När jag väntade mina döttrar var det just denna som cirkulera i min gravidhjärna dagligen.(och det gick liksom aldrig över)
4: Alkohol. Okej, jag vet att mina fem gånger om året då jag är ute inte klassas som alkoholproblem MEN, jag mår så skit dagen efter. Bakis OCH ångesten. När man får lite i sig så blir man liksom som en helt annan människa… eller nej, en Camilla med extra stark krydda kan man kanske säga. Helfestligt och kul dagen i ära, skämskudde dagen efter. Ok, inga one-nights, fylla kräkas på dansgolvet, bråka eller sådant stort ångest. Ja, när jag tänker efter så kanske det inte är så farligt ändå?Ändrar lasten till ångestlast i stället. Nån som ska med nästa helg kanske då?
5: Lättsaltade chips, do I need to say more?
SÅ egentligen? Laster och laster… Gör och ät det du gillar, i lagom mängd och NJUT!
Mitt uppdrag de sista dagarna är att fixa smidighet i kroppen igen. Jag har en ganska rörlig kropp men när jag är för still så slutar även det fungera. Så löjligt enkelt det är att behålla smidighet det är egentligen. Jag skäms nästan för att jag slarvat. Men, dans, stretch och utmaning är superreceptet.
Jag slänger in lite stretch och testar böj då och då. Lite mer än vanligt dessa dagar. Huvudvärken är väck nu. Phjuu…
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
